Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 268. En karolin som krigare och familjefar. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det längsta behåller Stålhammar hos sig de gamla
trotjänare, som följt honom från hemmet och utgöra en
daglig påminnelse om detta. Han övertalar »gamle Sune»,
som sköter hans hästar, att stanna kvar och ger honom
betyget: »Jag har stor nytta av den gubben.» År 1704
skriver han: »Mammas den gamle svarte ryttarehästen har
jag hos mig, fast han icke mycket duger, samt en pistol.
Mer är av den gamla munderingen1 intet i behåll.»
Ja, kriget for icke skonsamt fram med varken
munderingar eller folk. Om sig själv säger den gode
Stålhammar: »Jag är trött vid att släpa mig längre med detta
oroliga arbetet, som fördärvar kroppen och uppfräter allt,
vad en människa någonsin kan hopskrapa. Gud give oss
fred ännu en gång!» Han fick allt emellanåt känna lä^
gerlivets följder i »torrvärk» i axlar och armar.
Efter några års fältliv, då han ännu ej är mer än 47 år
gammal, skriver han från Polen till sin hustru: »Du —
min käraste vän — må säkert tro, att vi begynna
täm-beligen tröttna vid detta svåra kriget, och bliva vi helt
gamla. Jag är nu inte mera grå utan helt vit både uti
huvud och skägg, och mina knän säga ock tämbeligen till.»
Till barnen gå ständigt hans tankar. Så skriver han till
hustrun: »Bed våra kära små barn frukta Gud och studera
flitigt, att de uti Herrans fruktan kunde tillväxa, och
att de, när Gud giver dem ålderen, kunde förtjäna sig
ett stycke bröd! Gud är mitt vittne, jag vill all möda
hava ospard, allenast barnen vilja ställa sig väl och bliva
folk.» Och den gamle krigaren är så glad, när han märker,
att de göra framsteg: »Hälsa våra kära barn flitigt! Jag
tackar dem, som skriva mig till så väl och vackert. Det
fägnar mig rätt hjärteligen.»
När äldste sonen, Jan Adolf, fått åren inne, kom han ut
till fadern för att lära sig hans yrke. Men kort blev
ynglingens krigarbana. Han blev farligt sårad i den
skarpa drabbningen vid Holovsin år 1708, då svenskarna med
överdådig tapperhet besegrade den ryska här, sam försökte
hindra dem från att gå över Dnjepr. Det gulnade brevet
1 Krigsutrustningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
