Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 270. *Stenbocks kurir. Av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
270. Stenbocks kurir.
Är det den vilde jägarn,
som sätter av i sträck?
Ur stugan tittar bonden
med undran och med skräck.
En mörkblå ryttarkappa
som i en blixt han ser,
pistoler, älghudskyller —
en kronans officer.
Stortidender för visso
den för, som har så brått.
»Gud hjälpe oss, med dansken
har säkert slaget stått!»
En ängslig fråga, vågad
av gamle fader Lars,
bak den försvunne ryttarn
i tomma rymden bars.
Han redan är långt borta
liksom en skjuten pil.
Ännu i natt han hinner
väl några goda mil.
Ej ro, ej rast, ej vila,
så heter hans paroll,
och efter honom stupat
en häst för varje håll.
Av Skånes våta lera
hans dräkt är fullbestänkt,
ur Smålands gråstenshällar
hans fåle gnistor sprängt,
på Roxens tärda isar
han nyss för livet stritt,
bland Sörmlands hala backar
nu brusar fram hans ritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
