Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 270. *Stenbocks kurir. Av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sitt gemak hon sitter,
den gamla drottning god,
sondottern, stolts Ulrika,
står stel liksom en stod.
Ett enda ord ej kommer
från pfalzisk underläpp,
och hela hovet tiger.
Man hör blott urets knäpp.
Men vilket sorl i trappan!
Nu dörr på dörr slås opp.
Fontanger[1] och peruker
en viskning genomlopp.
En kammarsven förkunnar:
»Kurirn, ers majestät!»
Med vördnad träder hovet
tillbaka några fjät.
Av två drabanter ledes
en halvt avsvimmad man.
I tunga ryttarstövlar
med möda vacklar han.
Vart steg på golvet lämnar
ett spår av Sveriges jord.
Han bjuder till att tala —
då tryta sans och ord.
Med lugn på skrynklig panna,
men dödsblek som en hamn,
den ädla fru sig reser
ur kronprydd länstols famn.
»Sitt, herr kornett!» hon säger,
och hovet skåda får
en syn förutan like:
han sitter och hon står.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
