Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 274. En lyckad rymning ur rysk fångenskap. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när dryckerna gjort dem för otrevliga,, hängde värdarna
upp ett människoskelett, som skramlade med sina knotor,
då dörren öppnades. De vidskepliga ryssarna försto do ej, att
det var luftdraget, som åstadkom denna verkan, utan
menade, att skelettet var själva döden, som ingått
kompanjonskap med de båda svenskarna. De fingo sig också
förevisad en magnetnål, som satt på golvet under benranglet.
När de sågo, hur oroligt nålen rörde sig, var gång
apotekaren kom i närheten, förstodo de, att det måste vara
dennes skyddsande. Att apotekaren bar järnbitar i fickorna,
talade han ej om!
För ’herrar, som hade så mäktiga beskyddare, fingo
ryssarna en djup respekt, vilken ökades ännu mer, sedan
några trovärdiga .ryssar sett döden åka skridskor i
sällskap med de svenska fångarna. Den gången var »döden»
apotekaren själv, som var ovanligt smal och skinntorr, och
som vid. tillfället varit klädd i en åtsittande tröja. Bland
kunderna infann sig ingen ringare person än själve
guvernören, som gärna smakade på det goda ölet. I sitt
sällskap hade han en tam björn, som också fattade tycke för
ölet, och det så grundligt, att han snart fick för vana att
dagligen luffa till ölstugan. Där blev man ej av med
honom, förrän han fått sig »lite starkt».
Denna björnens ovana beslöto svenskarna att begagna sig
av för att hjälpa Stobée på flykten.
Så länge denne hugnats med brev från sin hustru hemma
i Sverige, hade han fördragit fångenskapen med jämnmod,
men en tid kom, då alla underrättelser från henne
upphörde. Han skrev brev på brev utan att få något svar. I det
längsta sökte han intala sig lugn, ty han hade ju
anförtrott henne i sin grannes, överstelöjtnant Gyllensteins,
beskydd, och han litade på att denne var hans vän. Men en
dag fick Stobée genom en kamrat veta, att man i Sverige
ansåg honom vara död. Nu förstod han, att något måste
vara på tok, eftersom hans brev tydligtvis icke kommi,t
fram. Nu måste han hem.
Då begagnade sig hans vänner av björnens ölsinne. Man
hittade på att blanda brännvin i det öl man gav nalle, var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
