Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 274. En lyckad rymning ur rysk fångenskap. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för denne allt emellanåt måste stanna kvar och sova ruset
av sig. Vid ett sådant tillfälle passade man på att ge den
besvärlige gästen ett dråpslag, så att han aldrig mer
vaknade, och gömde kroppen i en källare. Guvernören
saknade visserligen sin björn, men han trodde, han som alla andra,
att denne lupit till skogs och för alltid återvänt till sina
stamfränder.
Vid samma tid låtsade Stobée, att han blev sjuk, och
hans vänner sågo för var dag allt allvarligare ut. De
spredo ut. att han angripits av en smittosam feber. Då
vågade guvernören ej ens komma dit. En dag, när allt var
klart för Stobées flykt, underrättade man de ryska
myndigheterna, att fången under natten avlidit. Nu hämtade man
den döda björnen upp ur källaren, lade honom i Stobées
säng, med djupt neddragen nattmössa och vänd mot väggen.
Ett par ryska tjänstemän infunno sig för att vederbörligen
besiktiga liket, men de möttes av en så förfärlig lukt, att
de nöjde sig med att stanna i dörren och hålla för näsan
samt befalla, att liket ofördröjligen skulle begravas för
att icke bringa pestsmitta över staden.
Kamraterna voro ej sena att göra Stobées ställföreträdare
den sista tjänsten. Begravningen bevistades av guvernören
och hans officerare, de förnämsta ryssarna i staden och av
alla de svenska fångarna, bland vilka de allra flesta trodde,
att det verkligen var Stobée, som jordades. Men under det
att begravningskalaset pågick som bäst, gav sig den
verklige Stobée, förklädd till rysk gårdfarihandlare, helt
obemärkt av från staden.
Efter ett helt års kringflackande under otaliga faror och
vedermödor lyckades han komma över till Finland. Då
hade han till sist fått tjäna som barnpiga åt en finsk
köpmans lille gosse.
När Stobée kom hem till sin egendom i Västergötland,
skulle han äntligen få veta, varför hans brev ej kommit
fram. Gyllenstein hade hela tiden sökt locka och
övertala hans hustru till att gifta sig med honom. Den falske
vännen hade uppsnappat alla Stobées brev och intalat
hustrun, att denne var död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
