Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 275. En äkta karolin. För Läseboken av Carl Grimberg - 276. En resa genom Sverige år 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ehuruväl salig herrens illa blesserade och sönderkrossade
kropp hade nu behövt mera stillhet och vila, än ett
bullersamt krig kan giva», släpade han sig dock med
hären, och fastän lam i ena sidan skulle han vara med och
slåss vid Poltava. Där fick han sitt högra ben sönderskjutet.
Lidbom hittade honom på slagfältet och blev jämte
sin herre fången i Sibirien, där de vistades i tretton år.
Här hjälptes de åt att uppehålla livet. Horn gjorde korgar,
och Lidbom var sadelmakare.
Hemkommen från fångenskapen slog Svante Horn sig ned
i Småland. Han var nu svag till hälsan, vilket man ju
icke kan undra på. Men icke förty, när han 1741 »fick
glädja sig åt» ett nytt krig med ryssen, nog släpade han
sig med i fält mot arvfienden, fast han var nära 70 år.
Av sina underhavande var Svante Horn dyrkad för sitt
goda hjärtelag. Hans trogne »Danjel» hade blivit som
en bror för honom. Han var Horns oskiljaktiga sällskap.
Alltid skulle trotjänaren sitta vid överstelöjtnantens högra
sida vid bordet, hur förnäma gäster denne än hade. Svante
Horn avsomnade vid ett och åttio års ålder, »en aktningsvärd
och munter man, av sträng dygd och allvarlig
gudsfruktan» — så lyder hans eftermäle.
Carl Grimberg.
276. En resa genom Sverige år 1719.
En holländare, som år 1719 färdades från Skåne till
Stockholm, berättar bland annat om vad han då såg:
»Våra skjutsare voro alltid vördiga skäggegubbar, kraftiga
och raska. Detta förvånade mig mer och mer, allt efter
som vi kommo upp i landet. Jag kan till och med försäkra,
att i hela Sverige såg jag ingen enda ung karl mellan
20 och 40 år annat än soldater. Det grymma kriget, som
räckt så länge och i så många olika länder, hade medtagit
nästan hela ungdomen i detta olyckliga rike. Vad som ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
