Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 279. Jonas Alströmer och alingsåsverken. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fartyg, som hade arbetarna och redskapen ombord,
äntligen en natt lämnade stadens hamn, satte holländska
tulljakter efter det. Men fartyget hann undan och kom
lyckligt till Göteborg. Härifrån sändes såväl arbetarna
som redskapen till Alströmers fädernestad, Alingsås, där
han fått tillstånd att anlägga olika slags fabriker.
Så långt var allt gott och väl. Men när Alströmer själv
kom hem, var det slut på hans pengar. De hade gått åt
till de dyrbara inköpen och legorna. Och nu behövdes stora
summor till byggnader, råvaror och arbetslöner. Men
Alströmer var ej den, som tappade modet. »Kärran knarrar
väl», plägade han säga, »men hon går dock.» Han vände
sig till Göteborgs grosshandlare, men de ville ingenting
våga på ett så ovisst företag. Bättre lycka hade han hos
bruksägarna i Värmland, som han träffade på den stora
fastingsmarknaden i Kristinehamn och lyckades förmå att
med betydande belopp ingå bolag med honom. Det var ju
en god början. Men mera behövdes. Efter flera, fåfänga
försök vände han sig slutligen till konungen själv, som
tecknade ett avsevärt antal lotter i bolaget. Då följde
flera högt uppsatta män exemplet.
Nu blev det liv och rörelse i Alingsås. Det surrade i
spinnfabriker, vävstolar slamrade, och den ena tygbunten
efter den andra fördes till färgerierna. Stadens folkmängd
växte hastigt.
När arbetet sålunda kommit i gång, började också
»rik-sens maktägande ständer» livligt intressera sig för
detsamma. Det var snart ingen ända på deras lovprisande
av en inrättning, som hjälpte dem att förverkliga det stora
önskemålet »svensker man uti svensk dräkt». De voro
till och med alltför frikostiga med penninganslag, lan
och understöd av olika slag. Följden blev nämligen helt
naturligt, att Alströmer med tiden fann det vara mera
lönande att ligga vid riksdagarna och intressera ständerna
för sina fabriker än att ägna sin tid åt att själv övervakia
dem. Detta kunde ju ej annat än bli till skada för
arbetet. De svenska handlandena klagade över att tyger
och stickade varor från Alingsås voro sämre och dyra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
