Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 280. Olov Dalin. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållning eller i ditt ämbete — jag vill slå vad, att hon
ej skulle förakta dig.»
Så hade Argus gjort till sin uppgift att »skämtevis»
undervisa folk om dygden. »En nakot sanning hyser man
i sopvrån», säger författaren, »men åtlöjet tager människan
på sitt svaga.» Och däri visade han sig ha rätt. Aldrig
har väl en tidning mottagits med sådan förtjusning som
dessa trevligt och lättfattligt skrivna små blad, vilka
kommo ut en gång i veckan. En samtida berättar en
mansålder efteråt: »Ännu minnas de flesta av oss, med vad väntan
vi längtade efter den vanliga dagen, på vilken dessa arken
blevo utlämnade, och huru vi företogo oss deras läsande,
liksom då man går till bords med en hungrig mage.» Och
när tidningen efter två år upphörde, »sörjde man över
hela riket liksom över ett besynnerligt dödsfall».1
Hur nyfiken var man ej på vem som kunde vara iden
kvicke författaren! Men ingen gissade, att det var jen
fattig ung man, den blott 24-årige Olov Dalin. När han,
emellertid röjt sig som författare till Argus, blev han
belönad av ständerna. Han utnämndes till bibliotekarie vid
Kungliga biblioteket, en ovanlig befordran för en så ung
man.
Dalin ville göra människorna lyckligare och dugligare
som medborgare genom att sprida nyttiga kunskaper. Och
därför bjöd Argus sina läsare även på sådan undervisning,
och det i ett språk så enkelt och klart, att envar kunde
förstå det. över nästan hela Europa gick på 1700-talet
en rörelse, som hade till syfte att sprida upplysning till
alla. Förut hade vetandets skatter varit blott för de lärde.
De digra, på latin skrivna luntorna hopade sig i
vetenskapsmännens bibliotek — men för livet därutanför fingo de
ingen betydelse. Nu kommer man att tänka på att i de
lärdes studerkammare skrives mycket, som kan bli till gagn
för den stora allmänheten, mycket, som kan leda
människorna till att själva tänka över livet och dess frågor samt
befria dem från vidskepelse och andra gamla inbillningar.
Och så tävlar man om att sprida vetandets skatter bland
1 En utmärkt persons död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
