Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 280. Olov Dalin. För Läseboken av Carl Grimberg - 281. Ur Dalins saga om hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kets och dess regenters öden från Gustav Vasa till Karl
XII:s död.
Dalins språk är så enkelt och rent svenskt, att även
vår tids människor läsa honom utan svårighet. Äldre
författare äro ej alls lika lätta att förstå. Dalins Argus
inleder alltså en ny tid för .svenska språket, vilken man
kallar för nysvenskans tidevarv.
Carl Grimberg.
281. Dalins saga om hästen,
Det var en gång en häst, som var på skjuts och blev
rätt illa åtgången. Ja men... jag vill rätt säga rent ut:
det var vår Grålle. Han släpades -en gång på skjuts och.
blev så obarmhärtigt medfaren, fattig kräk, att blodet stod
ut genom mun och ljumskar och han ville störta på
stunden. En ärlig man från Svedjenäs i överbors1 socken
fick se honom under största jämmern, medan han stod och
flåsade, och kände igen honom. Hästen hade hört till hans
släkt och varit en den hederligaste fåle i häradet. »En
evig otack skolen I få», sade gubben till den sloken, som
hade ridit honom så illa. »Det är omänskligt att så plåga
kreatur. Eller vårföre ha’n I flängt förbi rätta ombytet?
Vad ha/n I i sinne?» — Den andre rodnade i synen och
sväljde. »Det är mitt ök», sade han, »jag rår ju göra med
mitt hors,2 vad jag vill. Jag köpte’t på en kyrkmarknad
över tjugu mil härifrån.» — »Hå hå», sade gubben, »äst
du av det slags folket? Nu vet jag, ’’vad du är: det v’a;r
aldrig ditt ök. Jag känner hagen, där hästen är van att gå
i vall, och jag såg honom där i går — så, så, junker, vi
sku talas vid!»
Den andre hoppade i detsamma upp i sadeln och ville
sin kos. Men gubben fick honom i benet och slängde
honom över på andra sidan, så att han föll i backen som en
mjölsäck. Dock, han kom strax upp igen och in över en
1 De gamla svenskarna kallades ofta vid denna tid >yverborna>; därav
socknens namn. Gubben är Gustav Vasa. — 2 Min häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
