Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 281. Ur Dalins saga om hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolv silverkappar och Holger däremot strandängen, som
ligger på Svedjenäslandet och har i forna dar hört därtill.
Det slog intet felt för Brage: han red inöver till Holger
på isen, fastän Grålle intet var så särdeles broddad, så att
folket, som såg därpå, stod och häpnade. Holger betalte
laget, och Brage tog ängen, som sedan intet har kommit
Grållen illa till pass.
Men nu vill jag berätta om Frej, Brages son, som fick
Grållen av sin far. Det är sant, att hästen hade bevisat
en makalös hurtighet och styrka under Brage, men det
hade något kostat på. Han var nu så matt, att han behövde
komma på stall. Där lät Frej laga om honom på bästa vis,
och hans tjänstehjon1 sparade ingen flit. Men det sägs
därhos, att de ock intet sparade fodret nog, liksom i Bländas
tid, utan att Grållen fick över sin höva. Han gick, sad(e
man, i ängen, innan hon var slagen, så att gräset gick
honom till bringan. Vare hur det vill, så blev hästen fet
därav och kvick, men tämligen yr, så att han intet gärna
ville under sadel.
Frej tog likväl rätt på honom och red honom så hurtigt,
att det var en lust åt. Det bar så till i de dagame, att,
Frej skulle bli måg hos Holger på ön. Men innan dess, kan
jag tänka, ville väl svärfadern se, om riddaren var karl för
sina sporrar. Holger blänkte på sin Brunte, och de redo
kapp hela tre slag kring fälten flinkt och ivrigt. Men huru
det gick, så blev Holger efter, och Frej vann bruden med
all ära och hövisko. — Med allt detta hade ändå hästen av
de goda dagame sina små nycker. Han hade stundom
ängen och den goda havreblandningen i huvudet, när han
gick under övning. »Hå hå, busser», tänkte Frej, »vet du
ett, så vet jag ett annat; vi sku väl få råd!» Han lät göra
sig en art av betsel, som kallades kapson, och då måtte
Grållen hålla här, allt efter som Frej ville. Han gick då
sedig, stackare, som ett lamm, fast han var hurtig som ett
lejon. Frej var god hushållare och tålte intet tramp i
gräsvallen. Grållen fick därföre intet frihet att gå och gona2
sig, var han ville. Hans foder blev honom riktigt utmätt,
1 Karl XI:s förmyndare. — * >Gotta sig>, må gott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
