Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 282. Blomsterkonungen. För Läseboken av Carl Grimberg - Barnaåren i hemmet - I Växjö skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart fick fadern ingen ro för pilten, som ständigt frågade
namn på växterna, långt mera än fadern kunde svara. Så
berättar Linnseus om sig själv.
Ännu på äldre dagar, då han satt som blomsterkonung
i den rika botaniska trädgården i Uppsala, var faderns
trädgård i Stenbrohult hans käraste minne. Där hade han
ju, som han säger, »liksom med modersmjölken insupit den
outsläckeliga kärlek till örter», som blev hans livs stora
lycka.
I Växjö skola.
Men livets allvar kallar. En dag tar man lille Karl
från hans vänner blommorna, och han får fara in till Växjö
för att gå i skola. — Med klappande hjärta betraktade
sjuåringen den dystra skolbyggnaden med dess tjocka,
fängelselika murar. Livet här bestod till största delen av »latin,
katekes och stryk». Var arbetsvecka slutade med lördagens
stora »stutamöte», då hela ungdomsskaran var samlad och
skolans rektor utdelade »stut» i form av »stryk och ris in
på bara kroppen» såsom vedergällning för veckans
försyn-delser.
Grekiska, hebreiska, teologi och all den lärdom, som
behövdes för en blivande präst — det var vad Linnaeus
här fick plugga in. Ty gymnasiernas uppgift var då för
tiden nästan endast att utbilda präster. Föräldrarnas
käraste förhoppning var också, att deras förstfödde skulle
ägna sig åt detta kall. Men däråt låg ej gossens håg. Alla
fristunder använde han till att njuta sitt »största nöje,
att få plocka blomster på ängarna och dem lära sina
kamrater», varför han snart allmänt kallades »lille Botanicus».
Men naturkunnigheten ansågs på den tiden för en »onyttig
vetenskap», som varken gav anseende eller brödföda åt
den, som sysslade därmed.
Lyckligtvis hade dock Växjö även lärare, som
intresserade sig för botaniken. En sådan var doktor Rothman,
som märkte Karls ’ovanliga lust för detta ämne. Han »kallar
honom till sig, tager honom i sin trädgård, fattar
otroligt tycke för pojken och giver honom frihet städse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
