Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 282. Blomsterkonungen. För Läseboken av Carl Grimberg - I Växjö skola - Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå i sin trädgård, där flera slags örter funnos». Då Karl
skulle begynna sitt sista läsår i Växjö, reste hans fader
dit för att med lärarna rådgöra om hans framtid. De
förklarade enhälligt, att ynglingen ej passade för den
prästerliga banan. En och annan menade till och med, att
han passade långt bättre till skräddare och skomakare
än till präst.
För fadern var detta ett »dunderslag». Nästan
förtvivlad kom han till doktor Rothman. Denne instämde i att Karl
aldrig kunde bli präst, men han försäkrade däremot, »att
Karl skulle bliva namnkunnig doktor, som rätt så väl
framdeles skulle föda sig som någon präst». Ja, han
»försäkrade fadern, att bland alla där i Växjö studerande
djäknar vore icke en enda, som gåve det hopp om sig som
hans son Karl».
Själv visste Karl nu, vad han ville bli. När han
slutat sina studier i Växjö, tog han mod till sig och trädde
inför sin fader: »Min far, bed mig aldrig om att bli präst,
ty det har jag slätt ingen lust före.» Han talade om sin håg
att bli läkare och naturvetenskapsman. »Får jag så lycka,
som jag har lust, så fattas ej utvägar för mig.» Då lät
fadern till slut sin framtidsdröm fara och sade med
tårfyllda ögon: »Så give Gud dig lycka! Jag skall ej tvinga
dig till det, som du ej har lust till.»
Studentåren.
Så beslöts, att Karl skulle fortsätta studierna vid Lunds
universitet, ty där kunde den fattige studenten hoppas på
hjälp av en förmögen släkting, som var domprost i staden.
Det berättas, att då Linnseus gjorde sitt inträde i
lärdomsstaden, hörde han klockorna ringa. Han frågade,
för vem det ringdes, och fick till svar, att det var för
den nyligen avlidne domprosten.
Lyckligtvis fanns i Lund en annan man, som tog sig
an den fattige ynglingen. Det var den berömde läkaren
Stobseus, i vars hus han kom att bo.
Om hur det gick till när bekantskapen* stiftades med
Sto-bseus berättar Linnseus följande. Han hade inga böcker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
