Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 283. Viborgska gatloppet och slaget vid Svensksund. Efter Carl August Gyllengranat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Puke, som skulle öppna tåget med skeppet Dristigheten.
»Käre Puke», sade han, »Ni är min flottas ledare. Spara
ej Ert liv och blod! Jag glömmer det ej.»
Klockan sex gick svenska linjeflottan till segels. I
spetsen syntes Puke med Dristigheten. Ett regn av kulor
från de ryska batterierna och skeppen slog emot honom.
Men vinden var god, och Dristigheten var snart framme
vid de sammanbundna skeppen. Puke styrde tätt förbi
det yttersta av dem och sände då från långsidan av sitt
skepp det ena glatta laget efter det andra med den
verkan, att de välriktade kulorna gingo igenom de ryska
skeppen. Därefter fortsatte Puke sin väg under oavbrutet
kulregn, till dess han kommit igenom hela ryska flottan.
Dristigheten var räddad och styrde åt väster.
Närmast efter Dristigheten gick en avdelning
kanonslupar. Därpå kommo andra linjeskepp och emellan dem
kanonslupar och galärer. När den kanonslup, på vilken
konungen befann sig, kom mitt i det tätaste kulregnet,
slog en kula av flaggstången, och en annan tog armen
av den roddare, som satt närmast konungen. Gustav löste
av sig armklädet, tecknet från statsvälvningen 1772, och
förband därmed den sårade.
Snart kom chefsfartyget, på vilket stor amiralen,
hertig Karl, förde befälet. Hertigen stod på
kommandopal-len, omgiven av två höga officerare. Då kom en
kanonkula och tryckte ned hatten på den ene officeren, en
annan sårade hertigen i armen och den andre officeren i
bröstet. Men hertigen stod kvar och gav de ryska skeppen
den ena salvan efter den andra. Kedan hade nästan halva
svenska flottan slagit sig igenom, och god utsikt fanns,
att den återstående lättare skulle kunna komma undan —
då en förfärlig olycka inträffade.
Svenskarna hade utrustat brännare. De bestodo av
smärre farkoster, som man fyllt med tjärtunnor. Under skydd
*&v krutröken skulle brännarna föras fram till de ryska
skeppen och fastgöras vid dem. Därefter skulle
besättningen på brännaren tända eld på tjäran samt kasta sig
i en båt och ro undan. Nu var kaptenen på en av brän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
