Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 284. *Morgonscen (Ur Fredmans epistel n:r 39). Av Carl Mikael Bellman - 285. *Ur Dumboms leverne. Av Johan Henrik Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog sin färgekopp,
satt’ sig vid sin tavla ner.
Carl Mikael Bellman.
285. Ur Dumboms leverne.
Go’ herrar, länen mig ert öra
till salig Dumboms leverne!
Om det ej ledsnar er att höra,
så tör det roa er kanske.
Han föddes enligt ödets domar
helt naken hit på jordens ring,
men se’n han kom till rikedomar,
så brast det honom ingenting.
I vaggan hade han med nöd
en gammal käring, som såg om sig,
vart därför ^lla sjuk — men kom sig
och levde se’n allt till sin död.
Till karaktären from och god,
var han ej snar att bliva retad,
men sågs han någon gång förtretad,
så var det uti vredesmod.
Det fel han haft i ungdomsvåren,
att vara pojke förr än karl,
man ganska visligt anmärkt har,
men detta fel försvann med åren.
Till ingen man han avund bar.
Han såg väl ganska snett på alla,
men det bör man ej lastbart kalla,
ty han var vindögd, stackars karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
