Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 285. *Ur Dumboms leverne. Av Johan Henrik Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att om man mjölka vill sin ko,
bör man ock ge den till att äta.
Uti moralen kom han fram
med den besynnerliga lära,
att det, som gör var mänskas skam,
kan aldrig göra någons ära.
Som fysikus han vågat hysa
en tanke, något djärv kanske:
han trodde ljuset skapt att lysa
och mänskans öga för att se.
Men som han uti allt for varligt,
så medgav han försiktigtvis,
att ljus för tjuvarna var farligt
och för en blind av ringa pris.
Hans tanke var — evad man säger
till bördens lovord och försvar —,
att den förtjänst en mänska har
är ingen ann än den hon äger.
En hans finansplan väl förtjänar
att nämnas för sin nyhets skuld.
Den lyder så: »Ju mer man länar,
dess mer man sätter sig i skuld.»
Att vara gift och vara slav
höll han för samma i det mesta
och ibland äktenskap det bästa
det äktenskap, som ej blev av.
Må vem som kan och vem som vill
sin flykt åt högre rymder spänna;
den vise Dumboms sats var denna:
»Jag lever helst, när jag är till.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
