Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 286. Anna Maria Lenngren. För Läseboken av Marie Louise Gagner - 287. *Porträtterna. Av Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin egen våning. Så tänkte hon i själva plågans
ögonblick på andra.
Operationen hävde ej det onda, utan det blev en lång
lidandets tid för fru Lenngren. Hjältemodig var hon in i
det sista. Med innerlighet tackade hon dem, som vårdat
henne.
»Känner du», sade hon till en sin trogna sköterska, »huru
kärlek värmer ända in i döden?»
Den 8 mars 1817 avsomnade fru Lenngren. Bland de
sista ord hon yttrade voro: »Jag är icke rädd för döden,
ty jag är icke rädd för Gud.»
Marie Louise Gagner.
Uppå ett gammalt gods, ett arv av gamla fäder,
en skinntorr grevlig änka satt,
var skral, drack ständigt te på fläder
och hade ben, som spådde väder,
och leddes merendels besatt.
En dag — Gud vet, hur det var fatt —
när hon med kammarpigan satt
uti den stora saln, beklädd med gyllenläder
samt här och där med ett porträtt
av hennes högvälborna ätt,
hon i sitt höga sinne tänkte:
»Om jag likväl så lågt mig sänkte
att tala med det lumpna hjon,
kanske det gav min gikt en liten diversion[1];
och fast ej denna dumma flundran
förstår en fin konversation,
så får min lunga en motion,
och detta stackars våp skall falla i förundran
att höra på min extraktion.[2]»
»Susanna» — sade hon —, »du sopar denna salen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
