Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 287. *Porträtterna. Av Anna Maria Lenngren - 288. *Den glada festen. Av Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se, vilken ädelt buktad näsa!
Kung Fredrik blev en kväll i denna skönhet kär.
Men hon var dygden själv och började att fräsa
och kungen underdånigt snäsa,
så att han blev helt flat och sade: ’Ack, ma chère,[1]
bevars, vad hon är fasligt fjär!’»[2]
Ja ja, den händelsen kan ännu mången sanna...
Nå, ser du inte, vem det är?
Vad... känns jag inte strax på denna stolta panna?»
»Men kors bevars väl», skrek Susanna
och släppte nålar, sax och tråd,
»skall detta vara hennes nåd!!!»
»Vad... skall det vara? Vad... vad! Slyna,
fort ut på dörrn med dig och med din knyppeldyna!
... Vad harm!... men det med rätta sker,
när man med slika djur i nådigt tal sig ger!»
Grevinnan fick på stund en ny attack av gikten,
och det är alltihop, som lärs av denna dikten.
Uti prästgåln slamrades i mortlar,
bråttom hade alla husets hjon.
Pigor svängde sig med helgdagskjortlar,
och på spettet satt en gödd kalkon.
Gamla prästmor sågs beställsamt trippa,
hade mycket att bestyra om,
tummade sin blanka nyckelknippa,
nickade så fromt åt vem som kom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
