Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 289. Gustav IV Adolf besöker Skanörstrakten. Efter »Nicolovius»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lekamen. Hans huvud tänkte man sig omgivet av en gloria,
och ingen brydde sig om försäkringarna från de få
bönder, vilka hade sett honom i Malmö.
Redan vid soluppgången samlades människor hoptals vid
kungsvägen, emedan man hört, att kungen skulle intaga sin
frukost i Hammar. Att han kunde äta, var redan en
nyhet, som förvånade, och man undrade högeligen, huru det
skulle gå till. Då det led mot kl. 7, folkets vanliga
frukosttid, var nyfikenheten stegrad till det högsta, och med ett
slags bävan väntade man nu kungens snara ankomst.
Skolläraren hade samlat skolbarnen och bestrött vägen
ett långt stycke utanför bygrinden med pillöv och
pilkvistar och ämnade vid kungens ankomst uppstämma ett
»Hosianna». En komminister, som var på förslag till
pastorat, hade, utstyrd i sin för vinden fladdrande prästkappa,
stigit upp på en stor sten, varifrån han ämnade vid
konungens förbifart utropa: »Gud bevare konung Gustav IV
Adolf den store!» Själva prosten, den älskvärde och
vördnadsvärde gubben, hade förlorat sitt vanliga lugn och
läste över sitt nätta tal och var ej viss på huruvida
han skulle våga att hålla det eller icke.
På alla gärdesgårdar och tak hade människor placerat
sig, och allas ögon voro vända åt vägen. »Där kommer
kungen!» ropade nu från ett tak en del barnungar, bland
vilka jag befann mig. En dyning uppkom bland
folkmassan, och allas blickar riktades mot ett moln, som uppsteg
från vägen. Men snart framkom ur molnet på en
vitskummande kamp länsmannen med hatten på nacken. Åter ett
moln — men det var landshövdingen, som framkom
därutur och lät ropa åt alla sidor: »Undan, nu kommer
kungen!» Med en löpare framför sig framsurrade nu den
kungliga vagnen med sådan fart, att skolläraren med sin kör ej
hann att skrika mer än: »Ho...», och komministern från
sin sten ej hann med att utropa mer än: »Gud...», förrän
vagnen var försvunnen.
Den kungliga vagnen surrade in genom bygrinden, där
fångvaktaren, som hörde till hurrapartiet, stod och bugade
sig ned till jorden, utan att det märktes annorstädes än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
