- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1177

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 292. *Sven Duva. Av Johan Ludvig Runeberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om gubben haft förstånd, han själv, att dela med sig av
tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utav.

Dofek visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,
ty för den son, som sist blev född, fanns knappt en smula

kvar.

Sven Duva växte upp likväl, blev axelbred och stark,
slet ont på åkern som en träl och bröt upp skog och mark,
var from och glad och villig städs’ långt mer än mången

klok

och kunde fås att göra allt men gjorde allt på tok.

»I Herrans namn, du arme son, vad skall av dig väl bli ?»
så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.

Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod,

och Sven tog till att tänka själv, så gott han det förstod.

När därför sergeant Duva kom en vacker dag igen
och kuttrade sin gamla ton: »Vad skall du bli, o Sven?»
sågs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt och flat,
när Sven lät upp sin breda näbb och svarte: »Jo, soldat!»

Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut:

»Du, slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!»
»Ja», mente gossen, »här går allt helt avigt mig i hand.
Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land.»

Den gamle Duva häpnade och grät helt rörd en tår,
och Sven, han tog sin säck på rygg och gick till närmsta kar.
Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi,
och utan prut blev han rekryt vid Dunckers kompani.

Nu skulle Duva få sig pli och lära exercis.

Det var en lust att se därpå; det gick på eget vis.
Korpralen skrek och skrattade och skrattade och skrek,
men hans rekryt förblev sig lik vid allvar som vid lek.

Han var visst outtröttelig om nånsin någon ann’,

han stampade, att marken skalv, och gick, så svetten rann,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free