Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 294. Den svenska gymnastikens fader. För Läseboken av C. A. Westerblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej blott forntiden väcktes till nytt liv i hans diktning
utan även personer och händelser från de följande tiderna
i Sveriges hävder. Det var, som ville skalden med sin
diktning omsluta allt vad svenskt är, Sverige i sång och
sägen, Sverige sådant det brusar i vattnens lopp och
skogarnas vidder, Sverige sådant det växer i åkrarnas
äring eller slumrar i bergens rika innandömen.
Ju äldre han blev, ju mer fick han med ungdom att
göra. När han ett tiotal år efter sin återkomst flyttade
från Lund till Stockholm, skall han vid avskedet från
sina vänner ha yttrat endast de orden: »Sveriges ungdom!»
Vad ville han denna ungdom?
I vår huvudstad fanns i början av 1800-talet en plats,
som hette Styckgjutaregården, emedan där låg ett
kanon-gjuteri. Kanoner kallades nämligen på den tiden »stycken».
Nu ligger där en anstalt, som kallas Gymnastiska
centralinstitutet. Den, som på 1820-talet gick in genom
inkörsporten till Styckgjutaregården, råkade kanske därinne möta
en herre av medellängd, snarare under än över, smärt och
senig och mycket snabb i sina rörelser. Han hade grå,
blixtrande ögon, tunna, hoppressade läppar, skarpt
tecknad haka. Det var skalden, som numera var bofast i
Stockholm. Han kom från en gammal byggnad, genom vars
öppna dörr man kunde se in i en stor sal med
gymnastikredskap. Han ställde sina steg mot en skara ungdomar,
som var samlad på själva gården, gick mitt in i skaran
och ordnade den till något slags övningar. De olika
övningarna voro många. Han lät ungdomarna böja på
kroppen, framåt, bakåt och åt sidorna, eller sträcka på armarna,
uppåt, utåt och nedåt. Han lät dem äntra på linor som
sjömännen, uppför stänger, liksom då man klättrar i träd,
sitta upp och, av på en trähäst liksom en ryttare på en
levande häst. Han lät dem gå på en bräda, ställd med den
smala kanten uppåt, ungefär som då man skall gå på en
spång över en bäck. Han lät dem balansera på en vågrätt
lagd mast, som hade stöd under mitten och den ena
änden, under det att den andra, där man skulle stå,
vippade upp och ned.
75 - 221104. Lä St-boken, parqllellnppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
