Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 297. Nykterhetskämpen Peter Wieselgren. Efter Sigfrid Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rado kyrkoherden likafullt åstad. Inkommen i stugan, där
den föregivna sjuka låg påklädd under täcket och stönade
och jämrade sig, tillsade han henne att genast stiga upp
ur sängen. Sedan så skett, vände han sig mot bonden själv,
som stod lurande med sin yxa i handen bakom en dörr,
och befallde honom att lägga undan yxan. Han lydde.
Så talade han till dem bägge allvarliga ord och manade
särskilt mannen att avstå från sitt usla leverne, öppna
sitt hjärta för Gud och bedja honom om förlåtelse. Men
bonden svarade, att med sådant vore det tids nog;
han skulle tänka på det, när han låge på sotsängen. y>Du
fdr ingen sotsäng/» ljöd då det ljungande svaret. Och
några få dagar därefter föll mannen under ruset i sin
egen brunn och drunknade.
En känsla av fruktan genombävade de hatfyllda
sinnena. Man frågade med en viss oro, hur långt den stränge
prästens makt väl sträckte sig.
Inom några år var svaret givet: just så långt, som
kärlekens makt nådde. Ty man insåg omsider, att det var
den makten, som ledde hans verksamhet. Men därmed
var ock motståndets ande besegrad, och man fick bevittna,
hur den nyss så förvildade församlingen blev fullständigt
omskapad.
En grannpräst, som kände till, hur det förut varit ställt i
församlingen, gästade nu >en gång Wieselgrens anspråkslösa
prästgård, där yttertaket var täckt med torv, där fönstren
hade små, blyinfattade rutor, och där golven i de låga
rummen voro beströdda med enris och sand. »Då jag såg»,
berättar han, »vilken förändring där försiggått i
församlingen, vilken andakt där rådde i kyrkan, vilka svar han i
predikoförhöret avlockade unga och gamla, föll jag i
den största förundran. Jag gick dagen därefter med
honom i skolan: där vimlade det av snygga och
uppmärksamma barn. Jag följde honom i bondgårdarna: där bodde
trevnad och frid. Jag var med honom ute på åkrar och
ängar: där arbetade ett lyckligt släkte.»
Orsaken till denna förändring låg tydligen i den
framgång nykterhetsarbetet haft. Den nykterhetsförening, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
