Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje avdelningen
- 301. När ståndsskrankorna ramlade. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även på motståndarna, ty den vittnade om att folket
allvarligt tänkt sig in i vad det gällde. Detta folk,
som förut genomfört så många stora förändringar på
fredlig väg, såg med lugn tillförsikt framtiden an, fast i
sitt beslut .att ej ge sig, förrän reformen blivit
förverkligad.
*
På 1865 års riksdag skulle det stora avgörandet ske.
Borgare och bönder voro genast färdiga med sitt beslut,
som ej kunde bli mer än ett. Utgången berodde nu på adeln
och ridderskapet, ty man visste, att prästeståndet
skulle rätta sig efter detta stånd. Den förste talaren i den
minnesvärda debatten å riddarhuset den 4—7 december
var reformförslagets upphovsman, som slutade sitt
anförande med att uttala den förhoppningen, att ridderskapet
och adeln nu skulle »vinna den svåraste av alla S3grar —
segern över sig själv».
Fredrik August Cederschiöld, läkare till yrket, vilken
nu begärde ordet, uttalade bland annat: »På samma gång
jag anser för en ära att tillhöra Sveriges ridderskap och
adel, skattar jag dock högre än allt annat den enkla
egenskapen av svensk medborgare.
Såsom ett av skälen att icke antaga det kungliga
förslaget har man framhållit ett inbillningsfoster, som man
kallat bonderegemente. I sanning, jag har icke kunnat
göra klart för mig, vad som därmed förstås. Icke kan det
väl vara meningen att därmed vilja uttrycka den tanken,
att den svenska allmogen skulle vara ett för fosterlandets
lycka och välstånd fientligt element i samhället? Detta
vore en grym orättvisa, som synnerligast ridderskapet och
adeln icke borde låta komma sig till last. Ty Sveriges
allmoge har, lika som Sveriges adel, sina blad i historien,
som veta att omtala, huru denna allmoge mången gång
värnat den uråldriga svenska friheten och räddat landet
icke blott från utländskt utån även — och låtom oss ej
glömma det — från inländskt förtryck. Aldrig har, mig
veterligt, från denna allmoge fäderneslandets ära och
självbestånd varit hotade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0438.html
