Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 301. När ståndsskrankorna ramlade. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag frågar eder, I ädle herrar av ridderskapet och
adeln, om det icke vore adeln värdigt att i denna
högtidliga stund låta alla stridiga tankar, tycken, känslor och
intressen sammansmälta i en enda låga: kärleken till
fosterlandet, så att ridderskapet och adeln ädelt och
storsinnat, såsom en man, på fäderneslandets altare nedlade sina
uråldriga rättigheter för att i utbyte mottaga samtidens
tacksamhet och eftervärldens beundran.»
Landshövding Samuel Gustav von Troil framhöll: »En
mindre nation, synnerligast då den är omgiven av mäktiga
grannar, är mera än någon annan i behov av samdräkt och
enighet. Det är den, som skall giva henne kraft att
emot-stå yttre våld, det är den, som i farans stund skall
värna hennes självständighet. Det är denna samdräkt, denna
enighet, som jag tror skola bliva en följd av förslagets
antagande.
Men om detta faller, vad kommer väl då att inträffa?
Utan tvivel en lång tid av split, tvedräkt och bitterhet. Det
kan icke förnekas, att en stor, kanske övervägande del av
svenska folket livligt fästat sig vid detta förslag, och att
det önskar och hoppas dess framgång. Missräknar det sig
i sin förväntan, blir följden en allmän oro, som utan tvivel
kommer att menligt inverka på hela vårt materiella
fram-åtgående. Och om moln uppstiga på den politiska himmeln
och Europas makter väpna sig till strid, skulle denna oro
till och med kunna bliva vådlig för vårt oberoende -och
självständighet.»
Landshövding Ernst August Weidenhielm slutade sitt
anförande med följande ord: »Börden, säger en stor skald,
är för den enskilde, vad fäderneslandet med sina minnen är
för ett helt folk. Men vad helst edra förfäder åt
fosterlandet offrat, det vare sig i krigisk mandom eller fredlig
idrott — sajmerligen, ert offer vore ändå större,
fäderneslandets tacksamhet till er bleve vida högre, edra ättlingar
skulle till er blicka upp med ännu mera vördnad och
stolthet än ni till edra förfäder, om ni, till biläggande av .ett
halvt århundrades split, om ni, till förekommande av
kanske än ytterligare ett halvt sekels inbördes fejder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
