Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 301. När ståndsskrankorna ramlade. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sådant fall med mod och förtröstan underkastar sig den
uppoffring, som är nödvändig.
Mina herrar! — Stunden nalkas! — Beslutet måste
fattas! — För min del sker det utan tvekan. Jag nedlägger
villigt och med glatt sinne den sköld och den rätt jag
själv förvärvat. Och jag hoppas, att ridderskapet och
adeln genom ett högsinnat beslut, värdigt dess stora anor,
skall hänga en ny krans — kanske den skönaste av alla —
i sitt minnes och sin äras tempel — ett tempel, som är
oförgängligt.»
Talrika, starka och ihållande bifallsrop följde på detta
anförande.
Sedan ytterligare tvenne talare uppträtt samt ropen på
proposition förnyats »med särdeles styrka och häftighet»,
avgavs det sista yttrandet under debatten av herr Mauritz
Brakel, som slöt sitt uttalande mot reformen med följande
ord:
»Snart, mina herrar, skola de små hoprullade
papperslapparna avgöra, huru representationen hädanefter kommer
att gestalta sig. Skulle deras domslut utfalla för den sak,
som vi ogilla, skola vi dock alltid, lika ärligt och troget,
som vi nu hava bekämpat den, söka medverka till att dess
följder bliva så goda de kunna. Vi skola städse görg.
allt vad i vår förmåga står för att den skall lända till
fosterlandets framtida båtnad, trygghet och utveckling i
det goda, ädla och stora.»
Den lysande debatten var slutad, och omröstningen
vidtog. Med andlös spänning följdes uppläsningen av
röstsedlarna. Det visade sig, att De Geers förslag segrat med
ganska stor röstövervikt.
Ingen penna kan beskriva den storm av hänförelse, som
bröt ut vid underrättelsen om adelns beslut. Den man,
som från riddarhusets trappa först bragte det glada
budskapet till de människomassor, vilka otåligt väntade
utanför, höll folket på att i ren hänförelse slita i
stycken. Tvärs över Riddarhustorget kom han utan att beröra
marken med sin fot. Han hissades från hand till hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
