- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1216

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 301. När ståndsskrankorna ramlade. För Läseboken av Carl Grimberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

över huvudena på de ursinnigt hurrande
människomassorna ända till torgets andra sida. Alla voro liksom
ru-siga av glädje. Miljonären och daglönaren omfamnade
varandra. Alla kände, att efter en lång, svår strid var en
stor seger vunnen till lycka för gamla Sverige.

När Karl XV på aftonen skulle fara från teatern hem
till slottet, ville det förtjusta folket spänna hästarna från
vagnen och draga honom hem. Då reste sig konungen
i vagnen och sade med en stämma, som hördes vida: »Så
länge jag är kung, skall ingen svensk man göra slavarbete
för min skull.»

Följande dag instämde prästerskapet utan omröstning i
de andra ståndens beslut.

*



Så avträdde »riksens ständer» frivilligt från den
politiska skådebanan. Aldrig mer skulle »höglovliga
ridder-skapet och adeln» samlas att avgöra landets öden, aldrig
»högvördiga prästeståndet» kallas till politiska
överläggningar; »vällovliga borgarståndet» var hädanefter lika
litet på riksdagarna som i det dagliga livet skilt från
andra medborgare, och det »hedervärda bondeståndet» var
också vordet ett minne blott.

»Lagar kunna förändras, rättigheter kunna upphöra, men
kvar stå plikterna mot fäderneslandet; och bliva dessa
plikter väl uppfyllda, föga bekymrar det den sanna adeln,
var uti samhället dess plats ställes.» Med dessa ord slutade
lantmarskalken, greve Lagerbjelke, sitt avskedstal till
ridderskapet och adeln.

Hur kände sig förslagets upphovsman till mods efter
drabbningen? Vi ha hans egna ord därom i hans »Minnen»,
där det heter: »För egen del kände jag föga segerglädje.
Det var liksom efter ett fältslag, där även den, som efter
en hård strid behållit fältet, själv lidit stora förluster.
Jag kände djupt, att jag icke allenast förlorat många
politiska vänner utan även tillfogat många personliga vänner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free