- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1221

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 304. Fredrika Bremer. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som en gosse; men hon kan strida lika modigt som han,
ja modig*are, mot sorger och nöd, mot allt ont i v,ärlden.
Hon kan strida för sanningen, tjäna Guds rike och leva
för människors lycka. Hon har fått svagare arm men
samma förstånd, ett varmare hjärta och mera tålamod.
Varför skulle hon ej kunna bliva stor och berömd?»

Det är Zacharias Topelius, som yttrat dessa ord. Och
den han yttrat dem om är Fredrika Bremer, en av de
märkligaste svenska kvinnor, som levat.

Fredrika Bremer föddes i Finland år 1801, men endast
några år därefter flyttade hennes föräldrar över till
Sverige. De inköpte där egendomen Årsta i Stockholms
skärgård, nära havet och ej långt från huvudstaden. I det
gamla, ’egendomliga slottet från sextonhundratalet med
sitt trapptorn, sina tjocka murar och höga fönster växte
Fredrika Bremer och hennes sex syskon upp.’

Någon lycklig barndom hade de ej. Föräldrarna ville
visst deras bästa men förstodo sig ej på barn och voro
tidvis mycket litet tillsammans med dem. Modern var
mest upptagen av sällskapsliv och romanläsning, och
fadern med sitt tunga lynne verkade ofta nedstämmande på
familjen. Som han själv var synnerligen ordentlig och.
punktlig, ansåg han, att även det minsta brott mot dessa
dygder borde strängt bestraffas. Barnen voro så rädda för
honom, att de ofta skyndade att gömma sig, när hån
kom.

För sina barns uppfostran hade fru Bremer i bästa
välmening gjort upp följande -tre regler: de skulle aldrig
få höra talas om något ont eller fult, de skulle
framför allt undervisas i de främmande språken, musik,
ritning och dans, och de skulle äta så litet som
möjligt — det senare för att bli kvicka till förståndet
och spensliga och fina till gestalten. Hela deras dag
var noga indelad och började me.d morgonhälsningarna
hos modern och fadern. Därvid gällde det att niga eller
buga riktigt fint. Men lilla Fredrika, som var livligare
och ostyrigare än syskonen, kunde aldrig gå, stå, sitta eller
niga sin mor till behag och fick därför nästan ständigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free