Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 304. Fredrika Bremer. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärelysten och fåfäng. Hur hade hon ej längtat efter
beröm! Nu, när det gavs henne så rikligt, fröjdades hon väl
däröver för moderns och systrarnas skull men egentligen ej
för sin egen. Allt sådant syntes henne nu så litet och smått;
det var intet annat än »blomdofter, som vinden hämtar och
vinden förströr». Hela hennes hjärta var fyllt av en enda
stor längtan: att vinna en sådan klarhet i sin religiösa
tro, att hon kunde bli till välsignelse genom sina böcker.
Visserligen ville hon genom dem glädja och uppfriska
människorna, men hon ville därjämte kunna trösta olyckliga
och ge kraft och mod åt ensamma och svaga.
Och Fredrika Bremer fick sin längtan tillfredsställd.
Under ett besök hos sin syster i Kristianstad 1831 lärde
■hon känna en begavad, lärd och from man, rektor Per
Böklin, som kunde hjälpa henne med tvivlen och
svårigheterna. En innerlig vänskap uppstod mellan dessa båda.
Aldrig tyckte sig Fredrika kunna nog tacka Gud, som
sänt en sådan man i hennes väg. »Välsignad vare den»,
säger hon i ett brev, »som satt mig i stånd att bringa min
ringa gnista till Guds hav av ljus!»
Nu ägnade hon sig med brinnande iver åt sitt
författarskap. De bästa och mest kända av hennes romaner äro
Presidentens döttrar, Hemmet och Grannarna. Hon är den
första svenska författare, som skildrat hemlivet och
vardagslivet i Sverige. Därtill kom, att personerna voro så
levande tecknade, att man måste glädjas och sörja med
dem. Och så mycken kvickhet och lustighet det fanns i
de böckerna! Det var ej underligt, att de blevo älskade.
Särskilt roliga äro »Hemmet» och »Grannarna». I en av
flickorna i »Hemmet», Petrea, har Fredrika skildrat sig själv
som barn och ung.
Ofta hade Fredrika Bremer längtat att få göra en resa
till Amerika för att taga reda på de uppfostringsanstalter
och nya levnadsbanor för kvinnor, som öppnats där. År 1849
anträdde hon färden dit och tillbringade där två
arbetsamma år. Mycket lärde hon sig under denna tid, mycket
fann hon väl inrättat, vackert och präktigt i Amerika,
men aldrig skulle hon vilja lämna Sverige för det landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
