Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 305. *Gånglåt. Av Olle Thunman - 306. John Ericsson. Efter Claes Adelsköld, Ernst Beckman och Teofron Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamla, de kloka må le,
vi äro ej förståndiga som de.
Ty vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi vore kloka som de?
I mänskor, förglömmer eder gråt,
och kommer och följer oss åt!
Se fjärran vi g ån g a
att solskenet fånga.
Ja, kommer och följer oss åt!
Olle Thunmcin.
306. John Ericsson.
Den, som år 1816 gjorde ett besök vid de pågående
arbetena på Göta kanal, möttes av en egendomlig syn:
en tretton års pojke, som utförde mätningar för
kanalver-ket, fast han var så liten till växten, att han måste stiga
upp på en stol, när han skulle se genom
avvägningsinstrumentet.; Ännu mer förvånad blev främlingen, när han
fann, att den lille lantmätaren ledde utstakningsarbetet
för en arbetsstyrka på icke mindre än sex hundra man.
Den unge gossen bar namnet John Ericsson.
John Ericssons vagga hade stått i Värmland i ett
fattigt bergsmanshem vid Långbanshyttan norr om Persbergs
gruvor. I denna omgivning av gruvor och masugnar
utvecklades hans rika mekaniska anlag.
Redan som liten gosse visade John klart, vartåt hågen
låg. *Nio år gammal var han, när han med endast kniv och
borr förfärdigade ett litet sågverk, som drevs med
vattenkraft. Det var ett mästerverk i sitt slag. I en
fyrkantig ram av trä hade den lille .sågbyggaren inpassat en
klockfjäder, som han förvandlat till ett sågblad med
tillhjälp av en fil, lånad från en smed i grannskapet. Axeln
var gjuten av en söndrig tennsked. I övrigt var maskineriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>