Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 307. Järnvägarnas betydelse för vårt näringsliv. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt träkol blevo för dyra att transportera lång väg efter
häst.
Men så kommo järnvägarna och gjorde transporterna
mångdubbelt snabbare och billigare. Nu kunde man ha
råd och lägenhet att utvidga välbelägna bruk och där
införa de nya förbättringarna. Bruksrörelsen
förvandlades alltmer till storindustri.
Det är järnvägarna, som omskapat t. ex. Bofors från en
ren obetydlighet till den storartade anläggning, som detta
bruk nu är. Så länge bruket måste nöja sig med de
träkol, som kunde tagas ur de allra närmaste skogarna, var en
sådan stordrift otänkbar. Nu tager Bofors sina träkol
nästan uteslutande ur Dalarnes och Norrlands stora skogar.
Betecknande är också förhållandet med Domnarvet,
Sveriges största järnbruk. Dess ägare, »Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag», innehade vid förra århundradets
mitt ett tjugutal små järn- och stålbruk, spridda iöver
Bergslagen. Men så kom Bergslagsbanan till, och därmed
blev det möjligt att driva järnindustri i stor skala. Nu
sammanslogos de många bruken till ett stort järnverk.
Hur tillkrånglat det kunde vara med transporterna i
Bergslagen före järnvägarnas tillkomst har man exempel
på i en trafikled, som numera ersatts av Mora—Vänerns
järnväg. Den bestod förut av icke mindre än 15 sjöar
och 11 körvägar! Ett annat bevis på de stora
svårigheterna är den klagan, som till slut hördes överallt i
Bergslagen, att man nästan icke till något pris kunde
få dragare.
Ingenstädes har dock verkan av järnvägsanläggningar
blivit så storartad som vid de norrländska malmbergen.
Utan dessa samfärdsmedel skulle Norrlands »slumrande
miljoner» ännu i donna dag ha varit till gagn för ingen.
Nu ge de bröd åt många tusen människor och tillföra
statsverket stora inkomster, allt detta tack vare
järnvägarna.
Men hur är det med jordbruket? Har det haft någon
verklig nytta av järnvägarna? Vid första påseendet kan
det tyckas, som om så icke skulle vara fallet, eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
