- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1273

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 314. Erik Gustav Geijer. Av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingen knnde som han tränga ned i folkens och den enskilda
människans innersta djup och ana sig till vad som fanns där,
ingen historielärare var med ett ord så snillrik som han.
Tvenne av Geijers historiska verk, »Svea rikes hävder» och
»Svenska folkets historia», räknas ännu bland de förnämsta
vi äga.

*     *
*



Aren gingo, och Geijers rykte steg alltmer. Hans hem
i Uppsala blev samlingsplatsen för allt, vad staden hade av
vittra och begåvade män och kvinnor. Det, som gjorde, att
alla höllo så mycket av honom, var nog till stor del, att
han ej bara var den lärde professorn utan varmhjärtat
intresserade sig för allt mänskligt. Sin bästa
vederkvickelse fann han i diktning och musik. Själv har han satt
melodi till de flesta av sina smärre dikter. Några av de
vackraste psalmerna i vår svenska psalmbok, t. ex. n:r 89,
»Du bar ditt kors», och 321, »Hur härlig, Gud, din sol
uppgår!» äro författade av honom. Aven i andra dikter har han
givit uttryck för sina djupa religiösa känslor, såsom i »Vad
jag älskar» och »Natthimmelen».

Vad jag älskar.

Grönskande jord, min hälsning tag!

Blånande hav, dig älskar jag!

Livande ljus i djup och höjd,
himmelska sol, du är min fröjd. —

Men mer än jordens skönsta krans
och mer än blåa böljans dans
och mer än själva solens glans
älskar, älskar jag
himmelska ljusets gryende tröst
i ett bävande människobröst.

Natthimmelen.

Ensam jag skrider fram på min bana,
längre och längre sträcker sig vägen.

Ack, uti fjärran döljes mitt mål.

Dagen sig sänker, nattlig blir rymden,
snart blott de eviga stjärnor jag ser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free