Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 315. Ur Geijers diktning - *Olov Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Magnus gode han nu kallas.» —
»Säg mig ännu detta, främling:
hava norrmän än i minne
Olov Tryggvason?» — »Väl heligt»,
sade Gaute, Ȋr hans minne,
ity han det dyra korset
höjde först i norska landen.» —
»Säg mig detta än: vad mena
männer, att av Olov blivit,
sedan Ormen långe vunnits?»
Sade Gaute: »Olik gissning
hava härom flesta männer.
Några tro, att då han störte
sig i böljan, hava vapnen
tyngt i djupet honom neder
och han såleds fått sin bane.
Sådan mening är de mestes.» —
Blek en blixt av kämpavrede
for den gamle över ögat.
»Ej», han sad’ med mäktig stämma,
»har han uti bragd och idrott
varit den, varför han kändes,
om han så sig själv förgjorde.
Eller tror du ej, att Olov
kunde dela höga böljan,
fastän tyngd av sköld och bry nja,
kunde även mitt i vattnet
kläda av dem, om han ville? —
Säg mig andra männers mening!» —
»Andra mena», fortfor Gaute,
»att han av Guds stora krafter
är upptagen ifrån jorden
eller förd på andra ställen.
Sist han sågs av sina männer
stridande från skeppets bakstam,
tycktes han av ljus omflödad.» —
»Icke är det troligt, norrman!
Ej så helig var kung Olov,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
