Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 315. Ur Geijers diktning - *Den lille kolargossen - *Vallflickans aftonvisa - *Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min son, jag satt här i så månget år
och är med Guds hjälp välbehållen.
Den rätt kan läsa sitt Fader vår,
han rädes varken fan eller trollen,
fast det är mörkt långt, långt bort i skogen.»
Vallflickans aftonvisa.
Min snälla flock,
lyss till mitt lock!
Hemåt bär det,
kyligt är det
och vägen lång i villande skog.
Yi känna den nog.
Spring ej långt fram,
små kid och lamm!
Mina getter,
ingen bett er
så skala kring i villande skog!
Jag hinner er nog.
I mina spår
en vän ock går,
kvick på fötter,
är ej trötter.
Och bor jag än i villande skog,
han finner mig nog.
Tal och tystnad.
Skogen talar, böljan talar,
bäcken talar allra bäst.
Tala djur och berg och dalar;
mänskan talar allra mest. —
Tig du stilla uti ringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>