Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 316. Esaias Tegnér. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av björk ocb fur. Rämen var ett stort och präktigt ställe, och
ägaren var en begåvad, viljekraftig man. Ordning,
arbetsamhet och punktlighet krävde han såväl av de underlydande som
av den stora familjens medlemmar, men så föregick han också
själv med gott exempel. Brukspatronen var även en lärd man,
som på sina lediga stunder njöt av att få studera de gamla
grekiska och romerska författarna. Icke mindre än åtta
gossar och två flickor växte upp i hemmet.
Man kan tänka sig, hur väl Esaias skulle trivas bland
Rämens alla väldiga bokskåp. Här riktigt frossade han i
att studera språk och litteratur, och så utomordentligt
minne hade han, att han endast tre eller fyra gånger
behövde läsa igenom en sida i ett stort svensk-latinskt
lexikon för att sedan kunna alla orden utantill. Så har det
sagts om honom, »att han slukade grekiska, läskade sig med
latin och njöt ett och annat av de levande språken som
efterrätt».
Det var en stor lycka för Esaias Tegnér att få växa upp
bland en krets glada, kärnsunda ungdomar, som älskade
idrott och friluftsliv. Annars hade han troligen
överansträngt sig genom studier. Nu drogo de unga gossarna
Myhrman honom ut i skog och mark till brottning och
språng, till trissa och klot. Om vintern åkte man kälke
från svindlande höjder eller skridsko på den spegelblanka
sjön.
Efter ett längre besök hos modern år 1798 återkom Esaias
Tegnér till Rämen men denna gång i egenskap av lärare
för de yngre gossarna Myhrman. Han föreföll nu tystare
och mera sluten, och det var svårare än förr att få honom ut
ur studierummet. Det bästa man kunde ge honom var ljus,
ty de ljus, som den ordentliga husmodern på Rämen delade
ut åt honom liksom, åt husets övriga medlemmar, räckte ej
långt. En morgon, när huspigan kom in till honom för att
elda, satt han ännu kvar vid boken och blev mycket häpen
över vad hon ville »så sent».
Redan på Högvalta hade Tegnér börjat skriva vers, och
han fortsatte att författa på Rämen, men ingen fick
veta om hans försök, ty ju mer han lärde känna de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
