Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde avdelningen
- 316. Esaias Tegnér. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författarna, ju mindre tyckte han att han själv dugde till
att skriva poesi.
* *
*
Tack vare understöd från Branting och Myhrman blev det
möjligt för Tegnér att fortsätta sina studier vid
universitetet i Lund. En septemberdag 1799 körde genom norra
tullen i Lund två stora, fullpackade bergslagskärror. På dem
åkte fyra unga studerande. Det var Esaias Tegnér och tre
bröder Myhrman. I kistor, koffertar och lådor hade de mat,
kläder och böcker instuvade.
I Lund arbetade Tegnér om möjligt ännu flitigare. Själv
säger han, att han läste 18 till 20 timmar om dygnet, och i
sällskapslivet deltog han nästan ej alls. Men med häpnad
sågo professorerna hans stora begåvning och djupa
kunskaper, särskilt i latin och grekiska.
Redan vid 19 års ålder var han färdig med sin
kandidatexamen, och vid magisterpromotionen år 1802 erhöll han på
grund av sina höga betyg hedersrummet bland de 34 nya
filosofie magistrarna.
Under somrarna vistades Tegnér alltjämt på Rämen, och
där sammanträffade han år 1804 med Greijer, som med en del
kamrater företagit en jaktutfärd till östra Värmland. På
följande sätt beskrives Tegnér av Greijer: »Man kunde kalla
honom den frånvarande gästen ibland de många närvarande.
Han var smärt och spenslig med ljust, lockigt hår och blåa,
särdeles klara ögon. Men dessa ögon tycktes ej se något
framför sig, och deras ägare vankade omkring liksom i en
halv dröm. Blott om hans uppmärksamhet väcktes på något,
strålade dessa ögon med ett eget, skalkaktigt ljus, vanligen
åtföljt av ett blixtrande infall och ett godmodigt småleende.
Man visste lika litet gången av hans tankar som solstrålens
väg genom löven, ty allt, vad han sade, blänkte.»
I allmänhet var Tegnér vid denna tid rätt tung och
dyster till sinnes. Livet syntes honom underligt, ja gåtfullt,
och ofta hängav han sig åt grubbel. Hans äldste brors
död, som inträffade 1802, grep honom djupt, och det var
egentligen endast under sommardagarna på Rämen, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0517.html
