Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 316. Esaias Tegnér. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gård, ett litet hus, som ännu finns kvar i delvis samma skick
som på Tegnérs tid. Låt oss ett ögonblick flytta oss hundra
år tillbaka i tiden och göra ett besök i skaldens hem!
På den höga stentrappan utanför det enkla envåningshuset
leka några lockiga barn med en frodig mops. Det är
Tegnérs favorithund, Atis, som regelbundet följer sin herre till
föreläsningarna i grekiska, och som hela tiden, medan
lektionen varar, ligger vid hans fötter. Blir föreläsaren, såsom lätt
händer, så intresserad av sitt ämne, att han glömmer tiden,
så börjar Atis rycka honom i rocken för att påminna honom
om hur mycket klockan är.
Vi stiga upp för trappan till skaldens hem och träda in
i en stor sal till höger. Men innan vi öppna dörren, få vi
först höra efter, om ej därifrån höres ljudet av tunga steg och
ett dovt, entonigt gnolande. Ar detta fallet, då diktar
skalden, och då lämna alla honom i fred, till och med Atis.
Men höres intet därinifrån, så stiga vi på och taga en
överblick av det enkla rummet. Från golv till tak gå bokhyllor,
framför en pärlfärgad soffa står ett briinbetsat skrivbord,
och ingenting anmärkningsvärt finnes utom två fördjupningar
i de bägge motsatta hörnen på golvet, där Tegnér vänt
under sina vandringar fram och tillbaka i kammaren.
I detta enkla rum tillbringade Tegnér de lyckligaste
arbetsåren i sitt liv. Här förberedde han sig till sina
föreläsningar, här skrev han också de härliga diktverk, som
buro hans namn utöver allt Sveriges land. Bland tidigare
skaldestycken av honom märkas den utomordentligt ståtliga
»Sång till solen» och »Karl XII», i vilken dikt författaren
sjunger ut sin beundran för den unge hjälten. Ar 1812 hade
Tegnér blivit medlem av det nybildade Götiska förbundet.
I dess tidskrift, Iduna, offentliggjorde han flera av sina
dikter. Här läétes också för första gången några sånger av det
skaldeverk, som skulle skänka honom den största
berömmelsen, nämligen »Fritjofs saga».
En vinterkväll på nyåret 1819 satt Tegnér vid brasan
och läste i sagorna från forntiden. Hans tankar gingo
tillbaka till barndomsdagarna i Värmland, till Björners
»Kämpa-dater» och särskilt till sagan om Fritjof den djärve. Ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
