Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 319. *Dödens ängel. Av Johan Olov Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319. Dödens ängel.
I, Adams barn, som av jorden födens
och vänden åter till jorden om,
I ären mine, I ären dödens,
alltsedan synden i världen kom.
Jag står i öster
och når till väster,
och tusen röster,
I, tidens gäster,
jag bär till eder med Herrens ord
från luft och lågor och hav och jord.
I bon och byggen, som sparvar bygga
sitt bo i sommarens gröna lund.
De sjöngo glada, de sutto trygga
i trädens löviga skygd en stund;
men fåglanä^ten
ej provet höllo,
när deras fästen
för stormen föllo —
och tyst blev sången och sjöngs ej om,
och glädjen, gången, ej återkom.
I gån och sucken, som duvor sucka,
för morgondagen, som I ej sett.
Då oförtänkt som en fallets lucka
sig jorden öppnar för er med ett —
och I försvinnen
i plötsligt nedan,
och edra minnen
försvinna sedan,
och nytänd måne ur silversky
ser andra komma och andra fly.
I sväven lätta i dansens ringar,
I stoj en yra i nöjets lag,
och myrten blommar, o< h lyran klingar —
men över tröskelen stiger jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
