Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 322. Johan Ludvig Runeberg. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gumma, som var skolmästarinna för de små barnen i
Jakob-stad. Sträng och bister var hon, där hon satt uppe i hörnet
i det lilla vindsrummet, som utgjorde skollokal, och råkade
någon av småttingarna slumra till någon gång, vankades
genast en klapp på huvudet av hennes långa käpp. Men en
duktig lärarinna var hon.
När Johan Ludvig blev litet större, skickades han i skola,
först i Uleåborg, sedan i Vasa. Under de sju’år han
till-bragte i sistnämnda stad bodde han tillsammans med en
fem, sex kamrater från landsorten i ett s. k. bolag, något
som var mycket vanligt på den tiden. Pojkarnas föräldrar
hyrde ett par enkla vindsrum hos en borgare, mat skickades
hemifrån, och någon släkting eller gammal jungfru skötte
hushållet. Det runebergska skolhushållet förestods alla åren
av en liten krokryggig, välmenande gumma, allmänt benämnd
»Dahlströms moster».
Det var ju klart, att när så många pojkar bodde
tillsammans, skulle åtskilliga hyss och pojkstreck förekomma. Och
E-uneberg var ej den minst företagsamme i den vägen.
Stackars moster Dahlström hade det nog ej så lätt, men
låta bli att hålla av de besvärliga pojkarna kunde hon inte
ändå. »Nog har han vett, men han vill inte bruka det»,
kunde hon ibland förtrytsamt säga åt Johan Ludvig, som i
alla fall var hennes gunstling.
Men en gång höll hon på att bli ordentligt ond på dem
allihop. På gården fanns en gammal söndrig slädkorg, och i
största hemlighet plockade pojkarna ur spjälorna, buro upp
dem på sina vindsrum och dolde dem där. Och en
lördagsafton, när moster kom upp till dem med deras gröt, hördes i
samma stund hon öppnade dörren ett hiskligt brak inifrån,
dammet yrde omkring, och i förskräckelsen tappade moster hela
grötfatet. Med utropet »Taket har fallit ned över gossarna»
störtade hon in i värdens rum, och denne, som visste, att det
var illa beställt med taket, släppte allt, vad han hade för
händer, ropade på sina gesäller och rusade uppför trappan.
Men se, när de öppnade, sutto alla gossarna där så stilla och
sedesamma och läste över sin läxor. Spjälorna, som de hade
haft fästa mellan taksparrarna, och som de på givet kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
