Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 323. Ur Runebergs diktning - *Morgonen - *Bondgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonen.
Solen några purpurdroppar
re’n på österns skyar stänkt,
och på buskar, blad och knoppar
daggens pärleskrud sig sänkt.
Skogens alla fåglar svinga
jublande från topp till topp,
tusen glädjeljud förklinga,
tusen stämmas åter opp.
Fjärden krusas, böljan randas,
lunden rörs av fläkt på fläkt,
liv och blomsterdofter blandas
i var enda andedräkt.
Ängel från det fjärran höga,
varje väsens blida vän,
gryning, har ett mulnat öga
mött din ljusa anblick än?
Skingrad är bekymrens dimma,
tankens dystra moln förgått;
dagen i sin barndomstimma
älskar barndomskänslor blott.
Ingen lider, ingen saknar,
allt är glädje, frid och hopp.
Med naturens morgon vaknar
varje hjärtas morgon opp.
Bondgossen.
Jag huggit, tills min kraft förgått,
och hugger om igen.
Och yxans stål är vasst och gott,
men furan står dock än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
