Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 323. Ur Runebergs diktning - *Bondgossen - *Fosterlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min arm var en gång tung och stark.
Nu är den mer ej så,
sen vintern om jag ätit bark
och druckit vatten på.
Ifall min tjänst jag bytte om
och bättre för mig såg,
jag kanske till en herre kom,
som hade bröd av råg.
Kanske i närmsta stad jag fann
en lön för tro och flit. —
Jag tänker ofta så och kan
dock icke längta dit.
Står fjället där med lövprydd topp
och ser i sjön sin bild?
Går solen där så härlig opp,
och går den ner så mild?
Finns där en dal, som blomdoft strör,
en mo, som tallar bär?
Och hon, vars vallhorn nu jag hör,
skall hon väl finnas där?
Förbi far molnet utan skygd
till vindens tidsfördriv —
och utan vän och fosterbygd
vad är ett mänskoliv?
Kanske att Gud hör folkets röst
och lindrar landets nöd.
Kanske en bättre skörd i höst
oss ger ett bättre bröd.
Fosterlandet.
(Psalmen 321.)
Bevara, Gud, vårt fosterland,
håll över det din starkhets hand,
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
