Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 325. Viktor Rydberg. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen, som aldrig sett en eldsvåda, trodde, att hela
världen brann, och att den yttersta dagen var inne. Men han
var ändå ej så rädd. Han bara längtade att få vara i
närheten av det gamla hemmet, ty där var det liksom lättare
att komma ihåg allt, vad modern sagt honom om Guds
mäktiga skydd. Det var inte långt till slottet, och snart satt
gossen där på vallen, med eldhavet nedanför sig. Men Viktor
var ej ensam där. En vänlig hand fattade tag i honom, och
en mild stämma bad honom följa med in i byggningen. Det
var landshövdingens fru, som nu hade sin bostad i slottet.
Hon tog hand om den lille pysen över natten, och så kom
det sig, att Viktor än en gång fick sova i sin gamla
barnkammare.
Kort därpå fick gossen sitt hem hos en fattig änka vid
namn Sara Ottergren. Enkelt och tarvligt hade hon det,
men det gjorde ingenting, ty hon var en god människa och
höll innerligt av den lille gossen.
Förståndig och klok var hon även, så att hon inte skämde
bort honom. En gång, då Viktor utan lov stannat borta
hos en kamrat över natten och kom hem mycket strykrädd
om morgonen, tog hon först emot honom med en varm
omfamning och utropet »Ar du här, min välsignade gosse?»
Men sedan gav hon honom en ordentlig risbastu för hans
olydnad. Om vi riktigt vilja föreställa oss Sara Ottergren,
så kunna vi tänka på den rara mor Gertrud i »Lille Vigg».
Det är alldeles tydligt, att Viktor Rydberg tänkt på sin
fostermor i Jönköping, när han skrev den sagan.
Sara Ottergren lärde Viktor läsa. Snart visade han ett
mycket stort intresse för böcker och läste allt, vad han fick
tag i. Mest hemmastadd blev han emellertid i bibeln, ty
den boken läste han högt varje kväll för fostermodern, då
hon slutat sitt arbete.
Det var mycket illa för gossen, att han ej fick stanna
kvar hos den goda kvinnan. När han var elva år, måste
han byta om hem — varför vet man egentligen ej. Han blev
nu inackorderad hos en muraränka, med vars son han var
skolkamrat. Här for Viktor riktigt illa, ty ingen höll av
den lilla bleka, magra stackaren. Han vågade ej ens äta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
