Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 326. Ur Viktor Rydbergs författarskap - Pojkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omgivna av nedramlade stenblock. Långsträckta kurtiner1
med gluggar, halvt dolda under mull och murbruk men dess
mer inbjudande till upptäcktsresor i en hemlighetsfull
labyrint av valvgångar, som, enligt vad stadens gummor och
pojkar visste, förde till Torsuggans stia och till en sal, vari
vitskäggiga kämpar sovo. Framför kurtinerna
halvmåneskansar, vilkas hörn om vintertiden erbjödo branta
kälk-backar. Runtom allt detta ett nätverk av vallar och
vallgropar, under vårterminen de vanliga tummelplatserna för
skolungdomens krigslekar och bollspel.
Ägaren av de omnämnda litterära alstren begav sig dit.
Läsningen äv »Karsus och Moderus» började. Berättelsen
var spännande. Karsus är en bov> som har ont i sinnet
mot sin hederlige broder Moderus. Skola hans nedriga anslag
gå i fullbordan? Försänkt i denna fråga märkte pojken icke,
att någon nalkades med smygande steg.
»Slyngel!» ljöd en vred röst. Pojken sprang upp, vände
sig om och såg över sitt huvud ett spanskrör och framför
sig en lång gammal herre med guldgalon kring mössan.
Spanskröret, galonen och under mösskärmen ett gulblekt
ansikte med arga ögon och hopbitna läppar var det, som
han i överraskningens första stund skönjde. Därefter
upptäcktes, att den gamle herrn hade rocken hopknäppt upp till
en bréd och styv svart halsduk, varur stucko upp under
öronen styva kragar, som hade något argsint även de. Och
slutligen upptäcktes något spefullt kring munnen och i
ögonen något, som lekte.
»Slyngel, vad gör du här?»
I stället för att genast svara lyfte pojken instinktivt en
arm för att skydda huvudet mot det hotande käpprappet.
Därefter framstötte han svaret: »Ingenting.»
»Vet du inte hut, lymmel? Är det ingenting att bryta
lag och förordning? Är det ingenting, du, att trotsa
Konungens befallningshavande? Vet du inte, att det blivit
förbjudet att gå här och trampa ned mitt gräs,
landshövdingens gräs? Går du inte i kyrkan, du lille rackare? Har
1 Befästningslinjer mellan bastionerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
