Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 327. Carl Snoilsky. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håg att dikta. Helt annorlunda blev det, sedan han år
1879 tagit avsked från sin befattning. Tillsammans med
sin hustru tillbragte han flera månader på resor i Afrika
och Syd-Italien, varpå han bosatte sig i Florens. Här — i
blomsterstaden — skapade hans hustru ett förtjusande litet
hem åt honom, och här inträdde en ny vår i hans
diktning. Och även sedan Snoilsky lämnat Italien och slagit
sig ned i Dresden, vars klimat i längden passade honom
bättre, upptog diktningen all den tid han ej ägnade åt sin
hustru och sina båda små barn.
Men oaktat Snoilskys liv nu var lugnare, än det varit på
länge, fanns det stunder, då längtan till hemlandet vaknade
upp hos honom. Han älskade att drömma sig tillbaka till
gångna tider i Sveriges historia, till dess vackra, stolta
minnen. I fantasien mötte han dem, den ena efter den andra
av de stora personligheter, som genom liv och gärning visat,
hur kärt fosterlandet var dem. Han såg dem för sig, hela
raden av statsmän och krigare, vetenskapsmän och skalder,
som fått vara med om att bilda Sveriges historia. Så
»byggde han med dem ett Sverige åt sig därute».
En svensk storman, Carl von Linné, hade Snoilsky redan
många år förut besjungit i det vackra skaldestycket
»Blomsterfursten». Nu kommo efter hand Stenbock (i »Stenbocks
kurir» och »Stenbock vid svarvstolen»), Gustav Vasa (i »Kung
Gösta»), Karl IX (i »Vita frun»), Gustav Adolf (i »Liitzen»
och »En natt i Augsburg»), Olov Rudbeek, Swedenborg, fru
Lenngren, Tegnér och flera andra.
Man märker så väl, hur Snoilsky helt levat sig in i den tid
han skildrar, hur förtrogen han är med »sina älskade hjältars
bedrifter». Månget besläktat drag fanns säkert i hans egen
natur och läggning, som var ett arv av Banérarna.
Viby-holm, som han i »Vita frun» skildrat så levande, hade
emellanåt under uppväxtåren utgjort hans hem, och han har
själv sett den fagra syn han låter hertig Karl skåda:
»Nu sover hans fagra Södermanland
i månskenets klara ljus
med gröna rågar vid sjöastrand
och röda timrade hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
