Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 329. Ur August Strindbergs författarskap - *Ur »Mäster Olov» - Akt I. I Strängnäs kloster. Scen XVIII - Akt II. I Storkyrkans sakristia - Scen IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som höll mig så länge! Nu är jag vaken.
Välkommen, ofrid, kom, tag ditt bo
här under de gamla, de gistna taken!
Ja, darren, I murar, I unkna valv,
där nattfåglar byggt, och där svampar frodas!
O, hörden I blott, när jorden skalv,
ej skulle då edra stenar blodas
av krossade hjärtan för den, som felat.
Men nu skall sten ej låtas på sten.
Jerusalem, Jerusalem, du har icke velat,
och därför, därför skall du dö hän.
(Olof lyfter sin knutna hand mot klostret, då de gå. Det
har börjat skymma, och trädgården ligger i svag
afton-belysning.–)
AKT II.
I Storkyrkans sakristia.
[Olofs moder och hans ungdoms väninna Kristina infinna
sig en stund före mässan i Storkyrkans sakristia.]
Scen IV.
Modern. Kristina. Olof.
Modern. Guds fred, son!
Olof. God dag, mor! Det var vänligt, att du kom. God
dag, Kristina!
Modern.
Gud välsigne dig, sonen min,
på din hedersdag, som så länge jag väntat!
Nog har jag sett, hur du läst och präntat,
tills du blev mager och blek om din kind.
Aldrig ändock du bekymmer mig gjorde,
ty jag visste för säkert och sant,
att en dag dig skulle så grant
löna din möda så väl, som sig borde,
och glädja den gamla, som för sina söner
aldrig tröttnat med sina böner.
Se här, min Olof, tag detta lilla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
