Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 329. Ur August Strindbergs författarskap - *Ur »Mäster Olov» - Akt II. I Storkyrkans sakristia - Scen IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tDen är icke vacker. Yar skulle jag få
nog vackert åt dig! Men det lider på,
ocIl mina ögon de se så illa.
(Sätter kragen på Olof.)
Nu skulle far lia levat och sett dig!
Men han är borta... Han var dig ej blid,
hans lynne som ditt ej älskade frid.
Kristina har också något att ge dig:
det grannaste handkläd’ av flandriskt tyg,
så fint och mjukt som det raraste siden.
Se så, mitt barn, var icke blyg!
I voren ju fästefolk förr i tiden,
men nu I fästat den brudgum och brud,
som aldrig svika. Så gen varandra
en fridskyss, den sista, att sen för Gud
I evigt skilda mån troget vandra!
(Olof och Kristina kyssas under häftig rörelse.)
Nu säg mig, son, vad texten heter,
som i dag du ämnar att tala om!
Olof.
Jag menar något säga om de falska profeter.
Modern.
Det är rätt, min son. Så välsignat, du kom!
Just nu, då de döpare och lutherister
draga och riva en hit, en dit.
Säg dem sanningen! Som lärd magister
nog du vet, i vad stycke dem brister.
När du var barn, ej fanns detta split,
alla trodde på Gud och Yår Fru,
och hulpo de då, så hjälpa de väl nu.
Nu duger dock ej mer vårt Ave Maria.
Från allt, som är svårt, man vill befria
en sömnig syndare och är helt trägen
att göra så bred den smala vägen.
Olof.
Yisst sant, min mor, men vet du, vad du beder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
