Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 329. Ur August Strindbergs författarskap - *Ur »Mäster Olov» - Akt II. I Storkyrkans sakristia - Scen IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giv mig boken! Det kan jag ej bära,
om du tror, att högfärd regerar mitt sinne.
Modern.
Jag tror ej så. Men stängom nu inne
de tvedräktens andar oss vilja störa!
Guds moders moder oss nu skall höra.
Olof (läser fort och likgiltigt):
»En riddare rik och välboren gav sig i kloster. Intet hade
han lärt läsa eller sjunga. Han kunde och icke mera än
Ave Mariona: det lilla ordet han visste läsa, det gick honom
aldrig ur minnet, utan las han det både natt och dag. Sedan
han döder vart och i jord lagder, då växte där upp den
vänaste lilja ur hans grav, och uppå varje liljoblad var där
Ave Maria skrivet med gullstäver.
Män grovo till roten och funno, att hon gick ut av hans
tunga.»
(Olof slår igen boken.)
En munkalögn så visst det var!
Modern.
Heliga Vår Eru, vad var det du sade?
Hörde jag orätt? — Jag vill ej ha svar.–
Olof.
Förlåt mig, mor, om illa jag lade
mina ord!
Modern (visar på Mariabilden).
Ej mig, blott henne dig bör
att bedja om tillgift.
Olof.
Just dig, ej belätet!
(Han har nalkats bilden och upptäcker kedjan, som modern
nyss lagt dit.)
Vad ser jag! Så tidigt och fångst i nätet!
Ater en själ, som trott, att man rör
träbilders hjärtan med ädla stenar,
eller ock någon, som enfaldigt menar
köpa sin salighet, förrän han dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>