Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 329. Ur August Strindbergs författarskap - *Ur »Mäster Olov» - Akt II. I Storkyrkans sakristia - Scen IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern.
Nej, Olof, det var en lycklig mor,
som ej knnde bära en glädje så stor
att åter ha fått en förlorad son
tillbaka i famnen han ilydde från.
Olof.
Det var du!
Modern.
Det var jag! Men säg mig, säg,
att ej du vikit från sanningens väg,
den enda, den allförbarmande kyrkan!
Säg, att du ännu ej skänkt din dyrkan
åt främmande gudar!
Olof.
Nåväl, du vill det veta!
Jag är luteran!
Modern.
Yad skall det heta?
Och du om de falska profeter ordar,
du falske profet!
Olof.
Det finns många hjordar,
fast herden är en.
Modern.
Du, en antikrist,
du, mitt lamm, som jag trodde så visst,
att aldrig vargar från mig skulle röva!
Herre! Du ville då så hårt mig pröva!
Ye mig! Ye! Ovännen sått
ogräs i vetet, förr’n i ax det gått.
Bättre jag kommit med far i jorden,
ty nu är all glädje till intet vorden.
Olof.
Bittra stund, du kunde ej bida!
O, jag vet, du kan tiga och lida,
men tala, moder, låt smärtan slå ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
