Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 330. Ur A. U. Bååths diktning - *Styrsöflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hur är det nu? De sakta skrida
stora gatan fram.
Lekkamraten vid lilT Astrids sida
är ej stämd för glam.
Torftig skärgårdstös i blå divanen
skyggt ikring sig ser,
skådar prakten, glömmer kakan, granen,
kliver skyndsamt ner.
Ja, hur är det? Hon är ej densamma,
stum hon är och still.
Lilla Astrid klagar för sin mamma:
»Ej hon leka vill.» —
Snart det julkväll är. En klagan låter
gäll från vestibuFn.1
Underbart — ett barn, som hejdlöst gråter
här så nära juln!
Resklädd står hon, klädd i yllna, varma
schaln hon ärvt av mor.
Vill då ingen, ingen sig förbarma —
dörrn är stängd och stor!
»Vill du, liten, ren ifrån oss fara,
säg, du vill väl ej?
Längtar du till far och syskons skara?»
— »Nej», hon svarar, »nej.»
»Har du bättre då i fiskarhuset,
än du har det nu?
Gläds du mera där åt juleljuset?>
— »Nej, ack, nådig fru.»
»Alla, som här sörja, när du gråter,
varför lämna dem?»
1 Förstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
