Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 331. Verner von Heidenstam. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärleken till fädernetorvan är det också, som bär den
stolta dikten »För mig finns ingen väg från hemmets dörr».
Ännu en ny ton klingar emot oss i samlingen »Dikter». Det är
i poemet »Sånger i kyrktornet». Kampen mellan folkklasserna,
mellan de fattiga och de rika, gör Heidenstam tung till sinnes
och beklämd. Han inser, att det finns hårda och bittra
orättvisor till i världen, men han tror ej, att hatet och
hämnden kunna bygga upp ett bättre rike. Han tror, att endast
kärleken är i stånd därtill, och i en härlig syn ser han den
dag, då förbrödringens ande fått makt över människorna.
»Då brister den hårdaste man i gråt
och lovar att följa de andra åt
i lycka och undergång
som son, som broder, som like.
Det kvinnligt veka i mänskosinn’
skall frälsa världen och ringa in
förbrödringens framtidsrike.»
Det var ju klart, att »Dikter» skulle bli än mera lästa
och älskade än »Vallfart och vandringsår», ty här voro
tankarna vida mer tagna ur folkets själ. Men ännu närmare kom
Heidenstam sitt folk genom novellsamlingen »Karolinerna».
Det verket uppenbarar ingenting mindre, än att
svenskheten blivit kärnan i Heidenstams väsen. Ända från
gossåren hade Karl XII:s-gestalten med sin ensamhetsstorhet, sitt
hjältemod och sitt trots tilltalat Heidenstams sinne, och det
var med brinnande håg han började sina studier för detta
arbete. Han forskade i svenska och ryska arkiv, studerade
memoarsamlingar och gamla brev samt besökte Bender och
andra orter med minnen från Karl XII:s vistelse i Turkiet.
Och slutligen låg verket färdigt i tvenne stora delar.
Vilken ny syn på karolinernas saga har ej Heidenstam givit
oss, vilken ny kärlek till denna de stora segrarnas och den stora
förödmjukelsens tid! Minst se vi av glansen och äran. Blott
få äro bilderna från framgångens dagar. Det, som gripit
Heidenstams sinne, det är den plikttrohetens, tålamodets och
ihärdighetens storhet, som det svenska folket lade i dagen
under motgångarna och olyckorna. Medelpunkten i »Karolinerna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
