Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 333. Selma Lagerlöf. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt på planen fanns det en stor, härlig gräsmatta, en sådan
där, som barnen fingo leka och rasa på, men som ändå höll
sig tät och grön.
Men det vackraste var i alla fall trädgården, som låg på
andra sidan. Hur härlig den var, då fruktträden blommade,
har Selma Lagerlöf själv beskrivit:
»Astrakanträden voro helt vita, likaså vinterfruktträden.
Men sommargyllenas blommor voro skära, och
paradisäpplenas voro rent av röda. Vackrast var den gamla okynniga
apeln, vars små beska äpplen ingen kunde äta. Den sparade
ej på blommor, den såg ut som en stor snödriva i
morgonglansen.»
På Mårbacka var det glädje och solsken nästan alla dagar.
Inte på det sättet, att människorna jämt voro fria och lediga.
Nej, tvärtom! De hade fullt upp att göra, både stora och små,
nästan hela året igenom med att sköta åker och äng, ta
upp potatis, plocka humle, bråka och skäkta lin, klippa får,
baka, slakta, stöpa ljus och sy och mycket mer, såsom
Selma Lagerlöf skildrar det i kapitlet »En liten herrgård» i
»Nils Holgersson». Men det blev aldrig jäkt eller bråk där
som på andra håll. Och det berodde nog på att allesammans
voro så hjärtans goda vänner. »Den, som vistades där», berättar
Selma Lagerlöf, »fick inte ta livet tungt, utan den allra
främsta plikten var att vara sorglös och tro, att för envar,
som levde på den gården, styrde Vår Herre allting till det
bästa.»
Det fanns tre flickor och två gossar i familjen. Flickorna
fingo sin undervisning hemma. När läxorna voro
undanstökade, hade de det ljuvligt. Då satte de sig bredvid far
och mor omkring lampan, och så läste man högt vackra
dikter av Tegnér, Huneberg och Anna Maria Lenngren eller
roliga berättelser av Fredrika Bremer. Eller också spelade
och sjöng man, ja, det spelades på både klavér, flöjt, gitarr
och fiol.
Men det allra roligaste med Mårbacka var dock, att den
gården var så full av sagor. Det var ett gammalt ställp,
som sett det ena släktledet efter det andra födas, leva och
dö, och småningom hade minnena och sägnerna liksom slagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
