Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 334. Ur Selma Lagerlöfs författarskap - En julgäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är inga ringare instrument detta att spela på, Ruster, än
flöjt och fiol. Se på dem, Ruster!»
Hon ställde de två små framför honom, och han såg upp,
blinkande, som om han hade sett in i solen. Det var/ som
om hans små töckniga ögon hade svårt att möta barnens,
som voro stora, klara och oskyldiga.
»Se på dem, Ruster!» uppmanade Liljecronas hustru.
»Jag törs inte», sade Ruster, för det var honom som en
skärseld att genom de vackra barnaögonen se in i de
obe-fiäckade själarnas skönhet.
Då skrattade Liljecronas hustru högt och glatt. »Så skall
han få vänja sig vid dem, Ruster. Han kan stanna i mitt
hus som skolmästare det här året.»
Liljecrona hörde sin hustru skratta och kom ut ur sitt
rum.
»Yad står på?» sade han. »Yad står på?»
»Ingenting annat», svarade hon, »än att Ruster har kommit
igen, och att jag har statt honom till skolmästare för våra
små pojkar.»
Liljecrona blev alldeles häpen. »Törs du», sade han, »vågar
du? Har han lovat att sluta upp–-»
»Nej», sade hustrun, »Ruster har ingenting lovat. Men
det blir mycket han får taga sig i akt för, när han var dag
skall se små barn i ögonen. Om det inte hade varit jul,
skalle jag väl inte ha vågat detta, men när Yår Herre
tordes sätta ett litet barn, som var hans egen son, in bland
oss syndare, så törs väl också jag låta mina små barn
försöka rädda en människa.»
Liljecrona kunde alls inte tala, men det ryckte och slet
i varenda rynka i hans ansikte såsom alltid, då han hörde
något storslaget.
Sedan kysste han sin hustru på handen så fromt som ett
barn, som ber om förlåtelse, och ropade högt: »Alla barnen
ska komma och kyssa mor på hand!»
Det gjorde de, och sedan hade de en god jul i Liljecronas
hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
